Saknar barndomstiderna då man va ute från när solen gick upp tills solen går ner. Då man tillbringade all sin tid med sina vänner hade kul, skrattade bråkade blev sams igen och man glömde bort allt. Då man inte tänkte på nått. Då världen var ljus i ens ögon, då man bara såg den goda sidan. Drömmarnastid verkar vara över. Då du hade en dröm att bli stor, bli nått stort göra en förändring i ditt liv och bara älska livet. Då du trodde att en dröm kunde bli verklig. Men de man inte visste när man va liten va att livet verkligen är svårt. Livet går inte att styra som man vill och hur man vill. En dröm går inte i uppfyllelse om inte du har den viljan och kan få den att bli verklig. Man trodde att livet var underbart och ju äldre man blir desto bättre har man det, desto bättre blir det. Hmm sorgligt att man inte vet de från första början. Det är som en överraskning men ändå inte eftersom man växer in i det o så känns det som att de alltid har varit så men tänker du efter så har de verkligen inte varit såhär.. Ser du på ett litet barn kan du se glädjen i deras ögon. Ett barn gråter för att de inte fick vad dom ville, när man är vuxen gråter man för att allt bara går snett. Ett barn är som lyckligast när dom kramar mamman, en vuxen är lycklig då dom ser sitt barn glad


ciaoo god natt <3<3