Fenomentet killar och tjejer. Kärlek och relation. Hat och förälskelse. Vad är det egentligen? Kan man bryta ner det i ord? Teori och hjärna eller är allt erfarenhet och hjärta? Det är nog olika från person till person. För mig har det alltid varit hjärta, jag gör vad mitt hjärta säger, fast än min hjärna säger "Nej du kommer bli skadad" så litar jag alltid på hjärnan, det är osmart säger vissa och ser sig själv bättre. Fine, do that. För mig är det sorgen som bygger mig. Att gråta sönder i 3 veckor, varje kväll, utan att veta saningen över vad som har hänt. Det byggde mig, jag lärde mig. Man lever och lär...

Hur kan vissa killar vara rakt av idioter mot sina tjejer, behandla dem som skit, inte alls tänka på hur dem mår, man förstör deras hjärta. Det gör ont, så jävla mycket. Att bli skjuten gör mindre ont, personligen aldrig blivit skjuten men jag vill gärna påstå att det är så, det gör ont, teoretiskt sätt så är ordet "ont" genererat av ordet "aj", men i detta fallet så känns det som hjärtat faller i bitar samtidigt som någon håller om det och trycker allt dem kan. Man är där, man är vaken, man känner vad som händer, det förstör en.

Samma för tjejer, vissa tjejer är så dåliga, verkligen tänker inte alls på att killen dem gör detta mot behandlar dem bättre än något annat, ser dem som en drottning, en gudinna med andra ord. Och ändå tar dem den tillit dem fått från killen och stampar på den och spottar i killens ansikte, ni vet hur ont det gör. Ni killar som är så och tjejer som är så, gift er, ni passar ihop - Samt lämna oss som verkligen bryr oss till varandra så vi kan leva livet medans ni släpar era liv efter vår rök.

Kärlek? Definiera det? Går kanske inte, vissa säger jag älskar dig efter 1 månad, vissa efter 1 år, vissa efter 10 år, vissa säger aldrig det. Vissa är rädda för att bli av med den om man accepterar att man älskar en person, vill  träffa den hela tiden, hålla om henne, aldrig släppa taget. Man är rädd att släppa taget från sina känslor för att man är rädd att man ska falla. Jag har nyligen fallit och det känns som jag nått botten. Det som slog mig då var, fast än jag har nått botten så har jag fortfarande mark under fötterna, det är bara att börja klättra igen och lära sig från att inte trampa i samma misstag igen.

Kärlek blir hat, hat blir ledsamhet, ledsamhet blir ensamhet, ensamhet blir avskyvärt. Jag vill inte gå på djupet för mycket i detta, gör redan ont att skrapa på ytan. För att fortsätta och avsluta mitt tidigare påstående i början av stycket;

Man lever, lär och växer.

// Wealth http://mementovivere.webb.se/