Om ja bara kunde visa den kärlek ja har för dig till alla. De ända ja kan göra är att skriva in ditt namn i mitt hjärta där det är gömt. Ingen ser det ingen vet om det eller hör det. Hade ja kunnat visa min kärlek hade visat den till hela världen visat hur lyckligt kär man kan va, visat den starka känslan man har, hade låtit mitt hjärta skrika ut allt och bevisat vilken underbar person du är, vilken kärlek mitt hjärta har för dig, vilka känslor och vilken sorg. Men sorgligt nog går det inte. Istället får jag gömma de inombords. Stänga in de bakom 100 dörrar och 1000 galler. Stänga in alla känslor som att ingenting hänt eller att de ens finns nått..

Ett leende kan dölja 100 tårar- verkligen de ända man kan göra är att visa att man är glad, lycklig bekymmer lös och älskar livet. Helt seriöst ja älskar livet men livet har sina för- och nackdelar. Och nackdelarna kan ta livet av en. Då menar jag inte till döds utan ta livet av en inombord. Du tänker så jävla mycket att de känns att din hjärna kan sprängas när som helst. Att alla känslor i ditt hjärta krigar för att komma ut men ändå låser man in dom ännu mer. Men det hemskaste är att du kan ha en så underbar dag och glömma allt skit och bara älska livet, men så fort du ska in i ditt rum och lägga dig på kvällen så spricks allt. Allt kan komma ut man mår skiit och de förstör ens sömn man sitter på sin säng eller kollar ut genom fönstret med släckt ljus. Helt tyst och mörkt bara musik på . Då kommer allt ut och man kan känna sån lättnad efter att släppt ut alla tårar. De är sån jävla skön känsla att efter du mått skiit kommer tårarna och du släpper ut allt du har i hjärtat för en stund. Men dom går aldrig bort…

Varför har man förhoppningar? Vad är meningen med livet om man inte lyckas med det i början?

God Kväll..✿ ciaoo