'Umar ibn al-Khattab sade:
En dag när vi satt tillsammans med profeten Muhammed kom en man fram till oss. Hans kläder var skinande vita och hans hår var svartare än svart. Han såg inte ut att ha varit på resa men ingen av oss kände igen honom. Han gick fram till profeten och satte sig. Hans knä vilade mot profetens knä och händerna vilade på höfterna. Han sade: O, Muhammed, berätta för mig om islam (lydnad inför Gud). Profeten svarade: Islam är att vittna om att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är Guds budbärare, att utföra bönen, betala zakat, fasta i Ramadan och förrätta pilgrimsfärden till Huset¹ om man har möjlighet. Mannen sade: Du har sagt sanningen. Vi blev förvånade över att han först frågade och sedan sade att svaret var rätt. Han sade: Så, berätta nu för mig om iman². Profeten svarade: Det är att tro på Gud, Hans änglar, Hans böcker, Hans budbärare och Domens dag, på att allt ingår i Guds plan³, ont som gott. Mannen sade: Du har sagt sanningen. Berätta nu för mig om ihsan⁴. Profeten svarade: Det är att dyrka Gud som om Han var synlig; fast vi inte kan se Honom så ser Han sannerligen oss. Mannen sade: Berätta nu om Timmen⁵. Profeten svarade: Den som tillfrågats vet inte mer än den som frågar. Mannen sade: Berätta om dess tecken. Profeten svarade: Att slavinnan föder fram sin härskarinna⁶ och att de barfota, nakna och utblottade herdarna kommer att tävla om att konstruera de högsta byggnaderna. Så gick mannen sin väg och jag stannade kvar en stund. Profeten sade: O, 'Umar, vet du vem mannen med frågorna var? Jag svarade: Gud och Hans profet vet bäst. Han sade: Det var (ängeln) Gabriel som kom till er för att lära er om er religion⁷.