Så fort du är ensam, så fort man blundar ögonen bara man stänger in sig så börjar maskinen i skallen arbeta.. Varför ska allt vått och torrt gammal och nytt komma fram.. Alla bilder allt skit komma upp och man ser allt om och om igen som om det händer här och nu. Fastän man kommit över det fastän man glömt, förlåtit osv så upprepas det om och om igen..

Varför stiger man in i en buss glad och pigg och kommer ut efter en halvtimmes resa gråtfärdig och deppig? Då kan jag berätta för er de va de minuterna som du va inne i din värld, de va då den onda maskinen började fungera, de va då den sattes igång och de va då bussen stannade och du steg av med röda ögon och huvudet ner mot marken, av bara en halvtimmes resa!!!

Brukar se mig omkring.. Kolla på alla olika sorts människor som sitter i samma buss.. Vad har dom i hjärtat? Är dom så glada som de ser ut att vara? Döljer dom något bakom all den glädjen? Eller finns de verkligen människor som lever ett problemfritt liv fullt med kärlek och glädje?


är de bara jag som är misslyckad? Är det bara jag som har otur här i livet? Livet är orättvist!!! Och nej,,de är inte förens nu jag inser det. Har insett detta förlängelsen men försökt se det på ett annat sätt..det sägs att de kommer ljusare dagar? men när? när jag är 50 år? no tnx då vill jag inte ha de ljusa fina dagarna..de nu jag vill va glad det är nu jag vill "leva livet".. vet ni när det är man verkligen lever livet? de då man har ett riktigt verkligt,trovärdigt leende på läpparna då har man hela världen runt sitt lillfinger och lever livet!!!